Treords-berättelser

Matta, sol, ko

Mattan har snurrat ihop sig, beblandar sig inte med någon. kanske en vacker dag då solen kommer, kan hon springa ut i solskenet. Men bara kanske.
Mattan är hennes smeknamn, inte det snällaste kanske, men det är vad hon har börjat associera sig själv med. En som bara ligger och tar emot då folk säger saker. Som en som inte kan stå emot de andras ord, utan blir nedslagen för varje negativ kommentar. Fast att hon egentligen är stark, så vågar hon inte visa det. Rädsla över vad som kommer att ske då hon gör det. För hur skulle hon lyckas stå emot den massa som är emot henne? Även om hon är stark, kanske hon inte är så stark.

Hon tänker på Mamma mu, kossan som klarar allt bara hon vill. Mattan ser upp till henne, en av de förebilder som faktiskt visar att allt är möjligt. Kan en ko klättra i träd, så kan Mattan ta sig undan detta, och lära sig stå upp för sig själv.


 

Kapitel 1 – Lamm, skog & skruvmejsel

Att ligga inne var som att känna sig helt borttappad, förlorad i den stora skogen som omger en när man är ute och går. Det finns inget slut, inte om du är vilsen. Då är allt bara som det är, och du får göra ditt bästa för att tillslut hitta tillbaka. Tillbaka till det som en gång var, men som kanske aldrig kommer bli sig likt igen. Det är så det kan utspela sig, det är så som min hjärna har fungerat mitt i allt detta. Tankar kring hur vardagen kommer att bli, och hur den kommer att utspela sig. Jag har legat, hopkrupen som ett litet lamm på sjukhussängen och inte vetat vad jag skall ta mig till, väntat ut tiden, gjort det jag kan för att hålla mig kvar i verkligheten. Letat efter nycklar in till mig själv, för att lossa på de spänningar som varit, men kanske var det fel. Kanske skulle jag helt enkelt ha tagit en skruvmejsel och försökt bända upp mig med? För att få se vad som verkligen gömmer sig där inne.

 

Kapitel 2 Soffa, pengar & nyckel

Soffan på psyket kanske inte var den bästa. Ni vet hur det kan vara, plastiga möbler, för att de skall vara lätta att göra rena. Och om det inte är plast på utsidan, så är det innanför tyget. Allt för att göra det så simpelt att rengöra som möjligt. Frågan är bara hur de efterföljde sina torkningar av dem? Om de någonsin använde sin nyckel för att komma åt desinfektionsmedlet eller inte. Och jag skriver nyckel, för på psyket får ingenting sådant vara framme. Det är farligt. De som jobbar skall vara rena om händerna, men hur det är med de som är inliggandes, är en annan sak. Vi fick klara oss bäst vi kunde på den tvål som fanns, om vi inte hade pengar till att köpa något bättre. För sådant fick vi ha med in, så länge det inte var någonting som var farligt, och att vi låste in allt efter oss. Och självklart var detta inte något vi kunde göra själva, utan fick helt enkelt gå fint fram till de som jobbade, och be dem låsta upp.

Jag förstår säkerhetstänket. Och det är inte någonting som jag vill tillbaka till. Allt inlåst, oavsett vad. Ungefär så.

 Kapitel 3 Lyssna, älska & fantisera

Du finns där, där utanför fönstren som omger mig, och jag vet att du kan lyssna, fast du ändå inte hör vad jag säger. Du lyssnar genom sms, samtal och chatt, och även om du kanske inte förstår allt som skett, så vet jag att du försöker. Du fortsätter lyssna, känna av, älska mig för den jag var och den jag är. Trots det som plågat oss båda emellanåt.

Tid, att få fantisera ihop ett drömscenario, låta oss försvinna in i tankarnas värld, låta oss ta en dag i taget, även om vi hoppar fram till en framtid som vi inte vet någonting om. Kanske kommer det en dag, då fantasier blir till verklighet, då vi kan älska utan att behöva tänka på någonting annat, att kunna älska varandra och det runt omkring, villkorslöst. Kanske kan det bli så.

 Kapitel 4 Täcke, grädde & lugn

Jag önskar ibland, kanske lite allt för ofta, att jag bara kunde krypa ner och dra täcket över huvudet. Men det går inte. Jag är inte sådan. Jag kan inte låta dagen försvinna genom att inte kliva upp ur sängen. Dels så går det inte, för jag måste upp, och dels så är det en del av mig som skriker, som behöver komma upp och utforska dagen. Kanske infinner det sig ett lugn över att faktiskt ha kontroll över vardagen, att jag vet vad som kommer hända. kanske är det så, att jag finner lugn i att vara mer medveten om vad som sker inom mig, och utanför mig. Om jag skulle ligga i sängen, skulle ingenting av det där fungera, och jag skulle bli totalt borttappad.

Nä, nu är det dags att ge med sig, jag skall röra mig mot det nystädade köket, och göra mig lite kaffe med mjölk, socker och grädde. Det där med lightprodukter kan ta och slänga sig i väggen 😉

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s