Nätverksmöte

2014-11-14

Igår var det möte på Socialtjänsten, ett nätverksmöte angående barnen, och mig. Jag tycker att det var ett väldigt bra möte, och att alla som kom dit faktiskt gjorde det för antingen min, eller barnens skull. Det kändes bra att även kollegor/vännen också kom. Att de faktiskt bryr sig.

Jag vet inte om vi kom fram till så mycket, det var mer information och de tjänstemannaanställda talade om vad de gjorde och vad deras arbete hade för syfte. Alla tog sin bit, och vad de mer kunde göra för att allt skulle gå bättre. Vi talade om att jag behövde mer boendestöd, fler timmar i veckan, att barnen var beviljade sju timmars kontaktperson i veckan, och lite om hur en psykos kan vara.

Idag är jag mör. Tankarna går på lågvarv och jag lika så. Det är mycket med ett tretimmars möte, som inte ens blev så långt. Mycket folk, mycket prat, men i en bra och sansad form.

2014-09-08 – 2014-09-09

 

Det känns som att jag skall falla i bitar. Kroppen orkar inte mer, benen strejkar, musklerna känns som att de förtvinat och huvudet hänger inte riktigt med i det som sker. Att komma ihåg vem som sagt vem, och vem som sett det ena och det andra. Nä. Det klarar jag inte riktigt av just nu.

Igår var det i alla fall besök av soc hemma, de skulle träffa barnen. Tror ni att det gick bra? Nä. De skulle gå från skolan vid 14:00, då soc skulle vara här halv tre. När klockan var tio i tre, gick vi tre ut för att leta efter barnen, eller möta dem. Vi hittade dem inte. Men när vi väl var på väg hem, så ringer det på dörren, och barnen var då hemma, 90minuter hade det tagit för dem att ta sig hem.

Lukas visade sin rätta sida, sprall, spratt, skoj, och otyg. Tror dock att det var bra att de fick se den sidan också. Jobbigt var det. Louice tog det bättre. Soc förklarade att de skulle hitta några som de kunde göra bra saker med i veckorna. Så att barnen fick göra saker som mamma inte orkar med. Få komma ut och göra roliga saker. Det blev nog ett bra möte trots allt. Även om det blev lite väl kort.

Idag kom barnen i alla fall i väg i tid till skolan, vilket kändes bra. Lika så Lex blev lämnad i en bra tid. Nu är det bara till att få fart på kroppen tills det är dags att ge sig av till TIPS och träffa arbetsterapeuten. Se vad hon säger idag.

2014-09-02 2

2014-06-07 10.46.17

2014-09-02

Nähäpp. Det handlade inte alls om hjälpmedel, utan istället pratade vi om hur vi skulle göra för att få mig tillbaka till jobbet, och hur de arbetar med det där ifrån. Det lät bra, så jag hoppas att jag tillslut kommer att få återgå till att jobba som jag gjort hittills. Men en fråga i det hela, är också hur mycket jag verkligen klarar av att arbeta. Klarar jag 75%, 100%, eller är det 50% som gäller för mig? Misstänker att detta kommer att komma fram under tiden jag går det där som hon föreslog, och folk runtomkring finns tills stöd och så vidare.

Det kan nog bli bra, och så samarbete mellan socialpsykiatrin och jobbet, samt då TIPS. Jag hoppas att det kommer att hitta någonting som passar för mig, att jag kan jobba. Dock vill jag samtidigt plugga. Men icke så länge jag är sjukskriven, tyvärr. Så får man inte göra. Även om man vet att en skulle må bra av det.