Nätverksmöte

2014-11-14

Igår var det möte på Socialtjänsten, ett nätverksmöte angående barnen, och mig. Jag tycker att det var ett väldigt bra möte, och att alla som kom dit faktiskt gjorde det för antingen min, eller barnens skull. Det kändes bra att även kollegor/vännen också kom. Att de faktiskt bryr sig.

Jag vet inte om vi kom fram till så mycket, det var mer information och de tjänstemannaanställda talade om vad de gjorde och vad deras arbete hade för syfte. Alla tog sin bit, och vad de mer kunde göra för att allt skulle gå bättre. Vi talade om att jag behövde mer boendestöd, fler timmar i veckan, att barnen var beviljade sju timmars kontaktperson i veckan, och lite om hur en psykos kan vara.

Idag är jag mör. Tankarna går på lågvarv och jag lika så. Det är mycket med ett tretimmars möte, som inte ens blev så långt. Mycket folk, mycket prat, men i en bra och sansad form.

2014-10-23

Tiden går fort när man har roligt, eller hur är det? Här går tiden för fort på grund av en massa besök överallt, med barn, utan barn, med mig själv, och utan mig själv. Och allt skall hållas koll på. Boendestödet har äntligen kommit igång, och igår skrev vi en genomförandeplan. Inte lika avancerad som den på jobbet, men ändå en genomförandeplan. Utvärdering om tre månader, och då får vi väl se hur jag och hon som är min BS är, och hur vi går ihop.

En sak som irriterade mig otroligt, är hennes ”jaaaa”, ”mmm” och alla sådana saker, som tex fnittringar när vi sitter och diskuterar. Jag misstänker att hon var väldigt nervös, med tanke på att Love också var med, men det ger inte någon rätt till att vara nedlåtande, eller i alla fall låta nedlåtande. Hon hit i morgon igen, och det första hon skall göra, är att kasta in mig i duschen. Ni som känner mig, vet att jag har svårt att ta mig in dit, och det kan gå ett tag mellan gångerna. Men det skall nog gå, nu får jag någon som säger åt mig vad vi skall göra. Eller snarare vad Jag skall göra.

Whiteboarden skall fixas till, och ändras om varje vecka, så att den används, jag skall komma igång med att simma och ta mig dit minst en gång i veckan, men en sak i taget. Mer än så går inte. Det gäller att inse sina begränsningar, vilket inte alltid är det bästa, då en så gärna vill verka frisk! Jag vill klara av att göra någonting ordentligt.

Just det, vi skall även ta kontakt med RSMH för att se om det finns några kurser som passar mig, och eventuellt göra ett besök där. Så att jag kommer igång med saker på dagarna, att jag inte bara blir sittandes. Men det kommer. Som sagt, en sak i taget.. Sakta med säkert skall jag bli bättre

Femton minuters dravel

Nu är det sådär igen, jag kraschar och jag kraschar hårt. Jag kan inte ens se till att mina barn kommer till de konserter de har med skolan själv, utan det får barnens socialsekreterare fixa. För jag orkar inte.

Jag bröt ihop mer än en gång under samtalet idag, och jag inser hur långt ner på skalan jag just nu ligger. 1-10 och jag placerar mig på en 2-3a. Det är inte bra, oavsett hur man räknar det. Jag ligger lågt, och frågan är när jag tar mig upp.

Men nu vet jag i alla fall vad som händer om jag mår dåligt, och måste åka och lägga in mig när det endast är jag hemma. Hur det går till, och vad som sker. Nätverket börjar utökas, och jag ser lite ljusare på det där med att ha med socialen att göra.

Men ja, det är jobbigt, att inte veta när var och hur saker kommer att komma igång. För jag vet inte, och det gör väl inte de andra heller iofs. Allt måste godkännas, och det är inte bara att sätta in vilka personer som helst. Men jag har ett stöd, det finns där, och jag vet vilka som skall ringas om det är någonting.

Lyssnar på musik, väntar på att Tommy skall hämta Lex, barnen har konsert idag. Något som jag totalt hade missat, men socialsekreteraren hjälpte till att rodda upp det hela, att få iväg dotra på det efter mötet här hemma. Ett möte som egentligen skulle ha skett innanför deras väggar.

Jag orkar inte, jag kan inte och jag fungerar inte riktigt som sig bör. Hjälpen som de ställer upp för, är helt otroligt.

Jag är trasig, förlåt för att det kanske skrämmer er, men jag håller mig stabil här nere, även om det inte är bra, så är det bättre än att ligga på en nolla eller etta.
Jag kan mina tidiga tecken, och vissa visar sig, men jag skall klara detta, jag skall se till att inte gå tillbaka för långt.. Jag skall vara stark och tro på mig själv. Att jag har de redskap som behövs för att underlätta, jag måste bara se till att använda dem bättre.