Inlagd igen

Då kör vi igen då. Den här gången planerar jag att det inte skall ta lika lång tid innan jag blir frisk. Det får inte ta lika lång tid. Nu är fler insatser inblandade, jag har ett skyddsnät och det kommer att fungera. Tror jag.

För er som undrar, så blev jag inlagd i onsdags kväll. Kanske inte den viktigaste informationen, men ändå. Prover är tagna på det vanligaste, samt ett annat som på något sätt kan visa hur jag ”mår” psykiskt. Jag misstänker att det har att göra med schizofreni, eller liknande, med tanke på att detta är mitt andra insjuknande på ett halvår. Det är bara till att vänta och se vad som händer, och vad som visas på proverna.

God natt

2014-11-23

Idag är det verkligen en sådan där kväll, då jag inte känner mig tillräckligt trött för att gå och lägga mig. Visserligen säger mina ögon mig, att jag kanske har varit vaken lite för länge, men kroppen säger något annat. Var vaken, gör någonting, vad som helst, men vad?! Va fan. Hur svårt kan det vara att komma på någonting att göra, när det finns hur mycket som helst att ta sig till. Men det är väl just det, att ta sig till med att göra någonting.

Skall väl snart ta mig ut med Laika, hur lite jag än vill, så börjar det närma sig tiden för det. Det blåser som attan ute, och jag hoppas att det inte regnar. Jag önskar att jag bara kunde ta en bok, lägga mig och läsa. Men där är jag inte än. Vet inte när det kommer att fungera att lyssna eller läsa. Inte än. Jag lever mig in i det för mycket, och vet sedan inte vad som var i boken och vad som är verklighet. En aning skrämmande kan jag lova. Men det skall väl också försvinna en vacker dag. Kanske skiner solen då den dagen kommer?

En sak i taget

2014-11-20

Ännu en dag närmare till att bli frisk. Om det nu är så att jag någonsin kommer att bli det. Friskare kommer jag att bli, det har jag redan påbörjat. Det gäller att hålla sig undan det som får en till att stressa upp, att komma tillbaka till gamla tankemönster som inte hjälper till utan snarare får en att stressa upp sig, samlar ångest, utlöser saker som jag inte vill ha med att göra. Tankar och idéer som bara poppar upp. Nä, det skall undvikas. Det gäller att fokusera på det friska, och hur enkelt det än låter, så kan jag lova att så inte är fallet. Det friska finns gömt, långt inne, svårt att nå. När en väl får fast det, har det en tendens till att försvinna lika fort som det kom.

Vad är då det friska? Kreativiteten ser jag som ett friskhetstecken, samt ett sjukhetstecken. Att jag målar, ritar, virkar, visar att jag är på rätt väg, samtidigt som det kan bli manisk. Det kan en se på bilderna från sjukhuset. Flera teckningar varje dag, flera olika sådana. Lika så virkningen. Virka, virka, virka, mer garn, och ännu fler rutor. Sedan tar det stopp. Då kommer ingenting. Det kreativa försvinner och gömmer sig. Blir svårt att få tillbaka.

Det är konstigt hur det där fungerar… Men tillslut, så skall jag hitta tillbaka till ett jag som är mer jag än vad det är nu. Till ett jag, där det är stabilt och kreativiteten har en gräns. Men ännu är det en lång bit kvar. Det gäller att ta en bit i taget. En dag i taget. En sak i taget.

Läkarsamtal och date

2014-11-11

Läkarsamtalet som var på schemat igår, blev ett möte med både läkare, ssk och arbetsterapeut. Vi satte ut stesoliden helt. Vet inte hur det kommer att gå, om jag kommer få högre ångest, eller om det kommer att fungera bra. Jag hoppas på det sista. Trots att det är en medicin som de gärna inte vill att en går på under längre perioder, så är det en medicin som fungerar bra. Jag får ha de tabletter jag har kvar att ta vid behov. Alltså ännu en VB medicin. Känns ju bra det i alla fall. Håll tummarna för att jag kommer fortsätta vara stabil, att jag fortfarande kommer kunna göra det jag kan i dag, och att jag inte blir sämre.

Idag skall det där emot ske en bra sak. Jag och Love skall på date, och barnen kommer ha Lex farmor hos sig. Känns underbart. 4-rätters blir det ikväll. Fantastiskt. Underbart och förhoppningsvis mysig kväll. Och ingen stress över att behöva slänga i sig maten, bara för att barnen äter snabbare än en själv. Behöver inte tänka på läggning, eller nattning. Vi behöver bara fokusera på oss.

En aning för mycket

Det är så det är just nu. Jag misstänker att det mest är att gilla läget och låta allt lägga sig tillslut.

Jag har varken haft kraft eller ork de senaste veckorna att blogga, då barn har varit hemma från skolan. Den ena på grund av borrelia, och den andra på grund av lite allt möjligt. Besök här, och besök där, och sjukhusvistelse för både mig och dotra (som var den som åkt på borrelia). Men nu kanske det är så att allt lugnar ner sig? Kanske, kanske, kanske, jag hoppas i alla fall det.

En sväng in till psykjouren och fick ännu en medicin för att jag skall bli bättre, varför inte? Det är väl bara till att köra på, tills jag mår så bra som det kan vara nu.

Boendestödjandet börjar komma igång, skall träffa en som är min samordnare och hennes chef på torsdag nästa vecka. ÄNTLIGEN. Men jag tror att det som satte det i rullning, var att jag ringde och berättade hur läget egentligen är just nu.

Barnen skall snart få sina kontaktpersoner, hoppas jag, det ligger under bearbetning.

Nätverksmöte kommer att ske, med både personer som jag anser skulle kunna vara bra att ha med på mötet, samt personer från den offentliga sektorn, sådana där icke riktiga människor. Jag tror det kommer att gå bra, ca 25 pers kommer det att vara. ungefär, om alla kommer som vi bjuder in.

Jag önskar verkligen att så blir fallet.

Writing 101: ”Serially Found” swe

Om ni mins, så skrev jag tidigare om någonting som jag förlorat, nu är det dags att hitta någonting, någonting som hör ihop med det gamla, men kanske ändå inte. Det börjar bli snurrigt här, för vad har jag hittat genom min resa genom livet? Kärlek och hur den kan se ut, mig själv och att acceptera att jag är som jag är, Kanske är det något sådant som jag skall skriva om idag. Hur jag hittat mig själv, i den röra som mitt liv faktisk har varit.

Att hitta sig själv, efter att man har förlorat sig själv, är inte det lättaste, och jag vet fortfarande inte om jag har hittat hela mig än, men vi är på god väg, jag är på god väg, för snart så kommer alla bitar att vara på plats, med eller utan hjälp. Men denna gång blir det med hjälp, från alla olika insatser. Socialpsykiatrin, socialen för barnen, och TIPS, där det finns både arbetsterapeut, läkare, och allt annat sådant. De kommer att hjälpa mig, tillslut så kommer jag att komma på fötter, och jag känner att det börjar närma sig, om några veckor kanske jag är där jag önskar att jag kommer att vara. Kanske kommer det bli så. Boendestöd, kontaktpersoner, läkarbesök, sjukskrivning, arbetsterapeutisk hjälp, kanske är detta något som leder mig till mig själv. Jag tror i alla fall det. För mitt i allt detta, så är jag, JAG, jag.

Det kanske inte kommer bli så lätt i början, men det kommer att räta ut sig längs med vägen. Kanske blir det så, att jag hittar tillbaka till mig själv, och ett sätt i att vara trygg i den jag är.