Ett litet förlåt

2014-11-22

Det skriker i mig för tillfället. Jag vet inte vad jag skall göra, vad jag kan göra, hur jag skall göra någonting. Det spelar ingen roll vad jag tar för mig, rätt som det är så kommer rastlösheten, och då klarar jag inte av att göra någonting. Jag blir sittandes som ett fån, utan att få någonting gjort, utan att kunna tänka, utan att kunna fungera eller fundera ut någonting som jag skulle kunna göra. Det blir en blockad, en blockad för de få tankar som finns där inne. Och så får jag huvudvärk istället.

Jag verkligen hatar när det blir så. För då kan jag inte heller skriva den mängd jag vill göra. Det blir bara kortare texter, utan någon som helst vettig innebörd.

Förlåt.

Annonser

Åter igen, denna ensamhet

2014-11-19.2

Nu känns det sådär ensamt igen. Oavsett vad jag gör, så spelar det ingen roll. Det är kallt och ensamt. Hur kommer en ur någonting sådant, när en är fast i det hela? Jag har inte kommit på någonting än, det känns som att det kommer ta tid att bryta bubblan, speciellt som den är på väg att sluta sig igen, sluta sig lite mer än tidigare, och snabbt går det.
Jag har fått svårt att ta mig utanför dörren, igen. Jag vet inte varför det blir så, det bara kommer. Självklart går jag ut med hunden, men utöver det. Att komma ner till centrum, eller åka iväg någonstans. Jag känner hur det knyter sig i magen bara av att tänka på det. Så har det inte varit förut, inte till den graden. Inte så här pass. Jag hoppas att nästa vecka blir bättre, att nästa vecka har lite mer att ge, att jag faktiskt kan samla mitt mod och ge mig iväg.

Känslan av ensamhet är jobbigt. För samtidigt som en känner sig ensam, vet en om att det är flera som finns vid ens sida och som försöker göra det bästa av situationen. Men ändå så är känslan så påtaglig under dagarna, att det kan driva en till vansinne