Och så bär det iväg

2014-11-21

Ro, ro ro din båt… Ungefär så.

Idag är det mycket som skall göras. Kanske inte så mycket här hemma, men i övrigt. Boendestöd, möte, och grupp. Tre saker som alla kommer efter varandra. Jag misstänker att jag kommer vara körd i kväll, och sova mig igenom större delen av kvällen. Även om jag hoppas att så inte är fallet.

Jag väntar på en sak, får se om det blir som jag tror det skall bli. Jag har mina misstankar, men det är hemligt, inget speciellt, men hemligt.

Tiden går sakta nu på morgonen innan hon kommer, boendestödet. Jag kanske borde göra saker, istället för att sitta här, men det skulle ändå inte bli någonting gjort. Jag känner mig själv så pass, att jag inte kan göra saker så här tidigt på morgonen, inte som leder någon vart i alla fall. Har i och för sig satt igång en diskmaskin, vilket är bättre än ingenting.

Tänkte att jag skulle sätta mig idag, och skriva och söka vårdbidrag för Lukas, får se om vi gör det när BS är här, eller om jag försöker göra det nu innan. Det är inte så lång tid kvar, men ja.. Försöka kan en alltid göra.

Nätverksmöte

2014-11-14

Igår var det möte på Socialtjänsten, ett nätverksmöte angående barnen, och mig. Jag tycker att det var ett väldigt bra möte, och att alla som kom dit faktiskt gjorde det för antingen min, eller barnens skull. Det kändes bra att även kollegor/vännen också kom. Att de faktiskt bryr sig.

Jag vet inte om vi kom fram till så mycket, det var mer information och de tjänstemannaanställda talade om vad de gjorde och vad deras arbete hade för syfte. Alla tog sin bit, och vad de mer kunde göra för att allt skulle gå bättre. Vi talade om att jag behövde mer boendestöd, fler timmar i veckan, att barnen var beviljade sju timmars kontaktperson i veckan, och lite om hur en psykos kan vara.

Idag är jag mör. Tankarna går på lågvarv och jag lika så. Det är mycket med ett tretimmars möte, som inte ens blev så långt. Mycket folk, mycket prat, men i en bra och sansad form.

Idag är en sådan där dag..

2014-11-05

Idag är en sådan där dag, då det bara skriker i mig. Oavsett vad jag gör, eller inte gör, så skriker det i mig att jag måste göra någonting annat. Ångesten är hög, högre än vanligt, och det finns inte mycket som hjälper. Kanske kommer den att ge med sig, kanske är det såhär som dagen kommer att vara.
Snart är det dags att ta medicin i alla fall, jag hoppas att jag kan hålla ut till dess, jag måste sysselsätta mig. Men virknålen har försvunnit, att rita fungerar inte idag, och jag har ingen fantasi på vad som skall göras, eller hur det skall göras.

Att baka, ja, nä. Det pallar jag inte. Vika tvätten kanske? Nä, inte nu, det skriker för mycket i kroppen för att göra det.

Skriva av mig, visst det fungerar, men inte i längden. Inte hela tiden. Jag har inte tillräckligt för att skriva konstant. Inte nu.

Det där detta som boendestödet och jag måste jobba med. Vad jag skall göra de dagar då jag inte har någon här, hur jag skall lägga upp dagen, vad som skall göras, och när det skall göras. Kanske skriva någonting om det, göra scheman. Jag vet inte. Allt jag vet, är att det inte fungerar som det borde just nu. Ingenting fungerar som det skall, och där är även jag inräknad. För jag är ofungerande i många avseenden. Det är så livet är just nu. Det krävs inte mycket för att rubba mina cirklar.

Mycket och ingenting

2014-11-05

Nu har alla gett sig iväg, och borde vara där de skall vara. Nästan. Själv väntar jag på att tiden skall gå. Jag skall ge Laika mat, och jag skall se till att hon kommer ut på en ordentlig promenad innan kvart över nio. Då måste jag gå. Idag är det träff med arbetsterapeuten, vi skall fortsätta där vi avslutade sist. Inte för att jag kommer ihåg vad det var. Hjälpmedel kanske. Gå igenom Sigvardstavlan som ännu inte har kommit. Kolla på fler hjälpmedel. Se vad som kan passa mig och inte. Kanske är det de vi skall göra.

Klockan tickar, och jag hänger inte med i dess sekunder och minuter. Det är konstigt, för egentligen borde det vara lätt att ha en någorlunda tidsuppfattning, men det finns inte nu. Måste ställa timstocken så att jag vet hur länge jag kan göra saker. Se prickarna försvinna medan tiden går.

Ta en sak i taget. Inte det lättaste alla gånger. Men försöka.

Idag skall vi även till RSMH, jag och boendestödet. Vi skall kolla om det kanske kan vara något för mig, att åka dit varje onsdag. Kanske kan det passa. Att få komma dit, vara kreativ, göra något verkligt, med folk runtomkring som vet hur livet kan vara. Och jag hoppas att det skall vara lättare att ta sig dit själv, än vad det var till badhuset.

En fredag

2014-10-31

Fredag, barnen är hos sin fader, och jag sitter här och väntar på att ett spel skall installeras. Spel. Även om jag kanske inte kan spela speciellt mycket nu, så är det lika bra att passa på när det är billigt.

Hur som, skit i spelen nu, nu väntar vi på boendestödet, hon kommer vid 12. Egentligen, skulle vi ha tagit oss till simhallen, men som en god vän igår kom på, så är det höstlov, och enligt badets hemsida, finns det inte någon motionsimbana idag, utan endast lek. Förståerligt, men det gör också att jag inte kommer att gå dit. En hel bassäng full med barn, och så jag som skall försöka simma i 30 minuter? Nä, det kommer inte att ske. Vet där emot inte vad vi skall göra istället. Någonting. Vi får helt enkelt sätta oss ner och se vad vi kommer på.

Jag har ju minskat ner på morgonmedicinen nu, ingen stesolid förens under eftermiddagen, och jag tror att det fungerar ganska så bra. Under förmiddagen har jag inte lika mycket ångest, utan det kommer mer efter att klockan blivit två, och beroende på hur dagen ser ut. Självklart kan jag känna att jag skulle behöva någonting på morgonen, men då har jag lergigan som är lite snällare, enklare, och inte lika beroendeframkallande som Stesolid kan vara.

Måste bara se till att jag kommer ihåg att ta kvällsmedicinen, seroquel.. Men det är lättare sagt än gjort, då jag ofta hinner somna innan det är dags för den.

Kanske blir det en bra dag idag, kanske blir det en dag då jag gör någonting vettigt. Vi får se.

 

Har jag missat att skriva om någonting, här eller på http://rydbrand.wordpress.com ? vad vill ni veta mer om?

Tid, och åter tid

2014-10-30

Kanske är det så, att det varit en bra morgon i alla fall, trots att det var förbannat kallt, kanske är det så att saker och ting börjar gå åt rätt håll, att jag börjar få alla bitar på plats, och också inse att det är bra att träffa folk.

På fredag blir första simtagen på flera år tagna, på onsdag nästa vecka skall jag till RSMH och göra ett besök, se om det är någonting som kan passa mig, och nästa fredag börjar en kurs med socialtsamspel. Skall bli intressant. Men också många saker på en vecka. Gissar att jag även har annat att göra, förutom det som gäller enbart mig. Orkar inte kolla det än, det kommer tids nog upp på tavlan.

Jag har önskat en sigvardtavla, en tavla som visar hela dygnet och där det går att sätta upp lappar för vad som skall göras när, vilken tid. Det är något som jag behöver som komplement till min whiteboardtavla för veckan. Att kunna se hur dagen går, timmarna som försvinner och när jag skall göra saker, är någonting som behövs nu. Tidsuppfattning är någonting som inte faller sig rätt just nu. Jag hoppas att det kommer bli bättre, för jag vill inte vara så som jag är nu. Det förstör för så många, och inte minst för mig. Som att blogga, eller sitta och virka. Det är saker som jag kan försvinna in i, och har ingen aning om hur länge jag setat med det. Jag kan inte ens uppskatta tiden, trots timstock.

Kanske blir det bättre, kanske sämre. Vi får helt enkelt se. Har ringt till arbetsterapeuten idag, och hon skulle se vad hon kunde göra, och så skall jag få en ny tid hos henne. Det blir bra. Hoppas att hon ringer idag, så vi kan fixa till allt.

Det där med mornar

2014-10-29

Kan en bli mer galen, än när mornarna inte fungerar som sig bör? Den ena säger fula saker, den andre skall inte göra någonting, och den första fortsätter att säga, slå och hålla på. Detta gör att det blir ett antal sms varje morgon, om att saker och ting inte går som planerat om morgonen. Att komma iväg i tid till skola/fritids, är alltid ett slag emot klockan. Tiden vill inte som vi, och allt går extra snabbt och långsamt på samma gång.

Nu är de iväg, smsen rullar in, och jag skall försöka göra någonting vettigt innan boendestödet kommer. Kanske hänga tvätten, eller se vad som finns på mitt skrivbord. Där behövs det rensas, men tvätten behöver också bli hängd. Yllekläder, tjocka tröjor, misstänker att mycket där i är mitt.

2014-10-23

Tiden går fort när man har roligt, eller hur är det? Här går tiden för fort på grund av en massa besök överallt, med barn, utan barn, med mig själv, och utan mig själv. Och allt skall hållas koll på. Boendestödet har äntligen kommit igång, och igår skrev vi en genomförandeplan. Inte lika avancerad som den på jobbet, men ändå en genomförandeplan. Utvärdering om tre månader, och då får vi väl se hur jag och hon som är min BS är, och hur vi går ihop.

En sak som irriterade mig otroligt, är hennes ”jaaaa”, ”mmm” och alla sådana saker, som tex fnittringar när vi sitter och diskuterar. Jag misstänker att hon var väldigt nervös, med tanke på att Love också var med, men det ger inte någon rätt till att vara nedlåtande, eller i alla fall låta nedlåtande. Hon hit i morgon igen, och det första hon skall göra, är att kasta in mig i duschen. Ni som känner mig, vet att jag har svårt att ta mig in dit, och det kan gå ett tag mellan gångerna. Men det skall nog gå, nu får jag någon som säger åt mig vad vi skall göra. Eller snarare vad Jag skall göra.

Whiteboarden skall fixas till, och ändras om varje vecka, så att den används, jag skall komma igång med att simma och ta mig dit minst en gång i veckan, men en sak i taget. Mer än så går inte. Det gäller att inse sina begränsningar, vilket inte alltid är det bästa, då en så gärna vill verka frisk! Jag vill klara av att göra någonting ordentligt.

Just det, vi skall även ta kontakt med RSMH för att se om det finns några kurser som passar mig, och eventuellt göra ett besök där. Så att jag kommer igång med saker på dagarna, att jag inte bara blir sittandes. Men det kommer. Som sagt, en sak i taget.. Sakta med säkert skall jag bli bättre