Inlagd igen

Då kör vi igen då. Den här gången planerar jag att det inte skall ta lika lång tid innan jag blir frisk. Det får inte ta lika lång tid. Nu är fler insatser inblandade, jag har ett skyddsnät och det kommer att fungera. Tror jag.

För er som undrar, så blev jag inlagd i onsdags kväll. Kanske inte den viktigaste informationen, men ändå. Prover är tagna på det vanligaste, samt ett annat som på något sätt kan visa hur jag ”mår” psykiskt. Jag misstänker att det har att göra med schizofreni, eller liknande, med tanke på att detta är mitt andra insjuknande på ett halvår. Det är bara till att vänta och se vad som händer, och vad som visas på proverna.

Jag faller hårt

2014-11-25

Jag faller, faller, faller, hårt mot marken, eller vad det nu är som fångar upp mig. Någonting är det, för än så länge har jag inte rasat igenom det, det som håller mig uppe. Jag skulle gärna gå och lägga mig, dra täcket över huvudet, och inte kliva upp igen, inte på flera dagar. Jag vill bara att allt detta skall ha ett slut, ett slut som går att se, som inte kommer smygandes. Jag vill se hur förbättringar sker, men det gör jag ej, jag ser endast det som faller emot mig, i hårda psykiska sparkar och slag, som gör att jag inte kan ta mig upp.

ångest

2014-11-24

Nu är ångesten hög. Jag kommer varken kunna ta mig och simma eller till hallunda. Det finns inte en chans idag. Tyvärr. Jag är medveten om att det är jag som skadas mest av detta, eller även Lukas faller mellan stolarna idag. Men jag har bett sköterskan på Prima att ringa upp, så vi i alla fall kan prata. Att sätta sig på en buss, är inte någonting som jag klarar av idag. Det finns inte någon chans till det. Hur mycket jag än vill, så är klumpen i magen emot mig, skriker och har sig, utan att det hörs utåt. Men jag hör det, och jag kan inte motsätta mig det.

God natt

2014-11-23

Idag är det verkligen en sådan där kväll, då jag inte känner mig tillräckligt trött för att gå och lägga mig. Visserligen säger mina ögon mig, att jag kanske har varit vaken lite för länge, men kroppen säger något annat. Var vaken, gör någonting, vad som helst, men vad?! Va fan. Hur svårt kan det vara att komma på någonting att göra, när det finns hur mycket som helst att ta sig till. Men det är väl just det, att ta sig till med att göra någonting.

Skall väl snart ta mig ut med Laika, hur lite jag än vill, så börjar det närma sig tiden för det. Det blåser som attan ute, och jag hoppas att det inte regnar. Jag önskar att jag bara kunde ta en bok, lägga mig och läsa. Men där är jag inte än. Vet inte när det kommer att fungera att lyssna eller läsa. Inte än. Jag lever mig in i det för mycket, och vet sedan inte vad som var i boken och vad som är verklighet. En aning skrämmande kan jag lova. Men det skall väl också försvinna en vacker dag. Kanske skiner solen då den dagen kommer?

Ett litet förlåt

2014-11-22

Det skriker i mig för tillfället. Jag vet inte vad jag skall göra, vad jag kan göra, hur jag skall göra någonting. Det spelar ingen roll vad jag tar för mig, rätt som det är så kommer rastlösheten, och då klarar jag inte av att göra någonting. Jag blir sittandes som ett fån, utan att få någonting gjort, utan att kunna tänka, utan att kunna fungera eller fundera ut någonting som jag skulle kunna göra. Det blir en blockad, en blockad för de få tankar som finns där inne. Och så får jag huvudvärk istället.

Jag verkligen hatar när det blir så. För då kan jag inte heller skriva den mängd jag vill göra. Det blir bara kortare texter, utan någon som helst vettig innebörd.

Förlåt.

Och så bär det iväg

2014-11-21

Ro, ro ro din båt… Ungefär så.

Idag är det mycket som skall göras. Kanske inte så mycket här hemma, men i övrigt. Boendestöd, möte, och grupp. Tre saker som alla kommer efter varandra. Jag misstänker att jag kommer vara körd i kväll, och sova mig igenom större delen av kvällen. Även om jag hoppas att så inte är fallet.

Jag väntar på en sak, får se om det blir som jag tror det skall bli. Jag har mina misstankar, men det är hemligt, inget speciellt, men hemligt.

Tiden går sakta nu på morgonen innan hon kommer, boendestödet. Jag kanske borde göra saker, istället för att sitta här, men det skulle ändå inte bli någonting gjort. Jag känner mig själv så pass, att jag inte kan göra saker så här tidigt på morgonen, inte som leder någon vart i alla fall. Har i och för sig satt igång en diskmaskin, vilket är bättre än ingenting.

Tänkte att jag skulle sätta mig idag, och skriva och söka vårdbidrag för Lukas, får se om vi gör det när BS är här, eller om jag försöker göra det nu innan. Det är inte så lång tid kvar, men ja.. Försöka kan en alltid göra.

En sak i taget

2014-11-20

Ännu en dag närmare till att bli frisk. Om det nu är så att jag någonsin kommer att bli det. Friskare kommer jag att bli, det har jag redan påbörjat. Det gäller att hålla sig undan det som får en till att stressa upp, att komma tillbaka till gamla tankemönster som inte hjälper till utan snarare får en att stressa upp sig, samlar ångest, utlöser saker som jag inte vill ha med att göra. Tankar och idéer som bara poppar upp. Nä, det skall undvikas. Det gäller att fokusera på det friska, och hur enkelt det än låter, så kan jag lova att så inte är fallet. Det friska finns gömt, långt inne, svårt att nå. När en väl får fast det, har det en tendens till att försvinna lika fort som det kom.

Vad är då det friska? Kreativiteten ser jag som ett friskhetstecken, samt ett sjukhetstecken. Att jag målar, ritar, virkar, visar att jag är på rätt väg, samtidigt som det kan bli manisk. Det kan en se på bilderna från sjukhuset. Flera teckningar varje dag, flera olika sådana. Lika så virkningen. Virka, virka, virka, mer garn, och ännu fler rutor. Sedan tar det stopp. Då kommer ingenting. Det kreativa försvinner och gömmer sig. Blir svårt att få tillbaka.

Det är konstigt hur det där fungerar… Men tillslut, så skall jag hitta tillbaka till ett jag som är mer jag än vad det är nu. Till ett jag, där det är stabilt och kreativiteten har en gräns. Men ännu är det en lång bit kvar. Det gäller att ta en bit i taget. En dag i taget. En sak i taget.